Slumpens fantastiska makt

Man kan tycka att det skulle ligga i den moderna människans natur att inte vilja underkasta sig slumpen, men det verkar som att hon snarare fungerar precis tvärt om.

Kanske beror det på slumpen har eliminerats från vårt vardagsliv i väldigt stor utsträckning. De flesta av oss är inte beroende av vädret, vars växlingar kan upplevas som helt och hållet slumpmässiga, för vårt uppehälle, och även de som är det vet att det handlar om högtryck, lågtryck, varmfronter med mera. Vi vet också att sjukdomar beror på dåliga sanitära förhållanden, virus och bakterier, och inte på slumpen de heller. De yrkesgrupper som i det moderna samhället arbetar med slumpen är lätträknade.

Slumpens gunstlingar

Men de finns, naturligtvis. Det finns de som blivit förmögna på slumpen. Sheldon Adelson är en av dem. Han är världens tjugofjärde rikaste man, och har gjort en stor del av sin förmögenhet på casinon i Las Vegas, Macau och Singapore. Till dessa orter kommer människor för att underkasta sig slumpens förunderliga kraft. De flesta förlorar pengar, som hamnar i casinoägarnas fickor, medan en liten del vinner pengar. Kanske har lockelsen att göra med att spel som i större eller mindre utsträckning styrs av slumpen ger något som vi saknar i det moderna livet, även om detta spelande sker framför datorn.

Spelhistoria

Tidigare i historien, när människorna var betydligt mer underkastade naturens nycker, var spel med tärningar och kort nästan lika populära som idag. Tärningar användes innan skriftspråket uppfanns, vilket gör det svårt att säga exakt hur länge de har funnits. Ett 5000 år gammalt backgammon-spel med tärningar har hittats i Shahr-e Sukhteh, en bronsåldersboplats i sydöstra Iran. Tärningar har även hittats vid arkeologiska utgrävningar i Indusdalen. Spel med tärningar nämns också i flera gamla indiska skrifter.

I det indiska episka diktverket Mahabharata utlöser ett parti tärning ett helt krig. Om detta bara är en sägen vet vi inte idag, men det är klarlagt att tärningsspelen spred sig västerut. De nämns i Gamla Testamentet, och var också populära bland överklassen i det antika Greklands stadsstater. Tärningarna vid denna tid hade fyra sidor, och gjordes av klövdjurs språngben. Liknande tärningar används än idag, svenska rollspelare brukar kalla dem T4. Idag används fortfarande tärningar gjorde av ben bl.a. i Mongoliet, till spel och för att spå någons framtid.

Spel med tärning och andra liknande spel har ofta irriterat de styrande, och sådan var situationen i det antika Rom. Många äldre romare klagade på att ungdomen slösade bort både tid och pengar på spel med tärning, och det fanns flera lagar som syftade till att begränsa tärningsspelandet.